Avtal om domsrätt utan ytterligare utlandsanknytning
EU-domstolen beslutade den 8 februari 2024 att två avtalsparter som är bosatta i samma medlemsstat inom Europeiska unionen kan avtala om behörighet för en domstol i en annan EU-medlemsstat, även om avtalet i övrigt inte har någon anknytning till den andra medlemsstaten (Mål: C-566/22).
Valet av domsrätt kan vara av stor betydelse vid gränsöverskridande affärsrelationer, eftersom det kan ha betydande inverkan på utgången av en tvist mellan parterna. Om affärspartnerna avtalar om domsrätt bör det säkerställas att avtalet är juridiskt hållbart, enligt advokatbyrån MTR Legal Rechtsanwälte, som ger råd om nationellt och internationellt affärsrätt och om processanläggningar.
Parter med säte i Slovakien
Ovanligt i förfarandet inför EU-domstolen var att avtalsparternas säte är i Slovakien, men de hade avtalat om domsrätt till förmån för domstolar i Tjeckien. Förutom detta avtal fanns det ingen koppling till grannlandet.
Parterna hade under 2016 och 2017 ingått två låneavtal, där fordringsägaren senare överlät sina fordringar till ett företag som också har sitt säte i Slovakien. Den gjorda domsrättsöverenskommelsen ändrades inte av överlåtelsen.
När låntagaren inte kunde återbetala lånet lämnade företaget vid den tjeckiska högsta domstolen in en talan om betalning av de utestående beloppen. Domstolen var, på grund av domsrättsöverenskommelsen, behörig att utse den rätta tjeckiska domstolen för denna tvist. Företaget hänvisade till artikel 25 i Bryssel I-förordningen.
Tjeckiska domstolar ska besluta
Regeln föreskriver att när en domsrättsöverenskommelse, oberoende av hemvist, görs, är domstolarna i den valda medlemsstaten behöriga att besluta om tvisten. Detta gäller dock inte om avtalet enligt medlemsstatens lag är materiellt ogiltigt.
Den tjeckiska högsta domstolen tvivlade på om denna regel också är tillämplig när avtalsparterna har sina säten i samma EU-medlemsstat och den enda internationella anknytningen är den gjorda domsrättsöverenskommelsen enligt vilken tjeckiska domstolar ska avgöra tvisten. Därför kontaktade domstolen EU-domstolen.
EU-domstolen bekräftade behörigheten för tjeckiska domstolar. Först konstaterade domstolen att ordalydelsen av artikel 25 i Bryssel I-förordningen inte motsätter sig en domsrättsöverenskommelse, där parter som är bosatta i samma medlemsstat avtalar om behörigheten för domstolar i en annan medlemsstat. Men både ordalydelsen och sammanhanget, där regeln står, samt dess mening och syfte måste alltid beaktas. Artikel 25 i Bryssel I-förordningen kräver enligt etablerad rättspraxis också alltid en utlandsanknytning. Hur denna utlandsanknytning ska se ut är inte närmare definierat. Förordning nr 1215/2012 använder i sitt resonemang termerna ”civila ärenden med en gränsöverskridande anknytning” och ”gränsöverskridande tvister”. Dock innehåller den ingen definition av utlandsanknytning, på vilken regelns tillämplighet beror, förklarade EU-domstolen.
Utlandsanknytning genom domsrättsöverenskommelse
I det aktuella fallet anses det vara en gränsöverskridande rättslig angelägenhet eftersom parterna har avtalet att domstolar i en annan EU-medlemsstat ska vara behöriga vid rättstvister, enligt EU-domstolen. Detta visar den gränsöverskridande anknytningen av den ursprungliga tvisten. Dessutom anses det, i enlighet med avtalsfrihet och rättssäkerhet, finnas en giltig domsrättsöverenskommelse.
Denna tolkning hindras inte heller av artikel 1.2 i Haagkonventionen av den 30 juni 2005 om domsrättsavtal, enligt vilken ett ärende inte är internationellt om parterna är bosatta i samma medlemsstat. EU-lagstiftaren valde medvetet att inte införa en sådan regel i förordningen. Syftet är att säkerställa rättssäkerhet i gränsöverskridande tvister och utveckla den vidare, avslutade EU-domstolen.
Med detta beslut har EU-domstolen också öppnat nya möjligheter för avtalsutformning som handelsparter kan dra nytta av.
MTR Legal Rechtsanwälte ger rådgivning inom avtalsrätt och frågor om processföring.
Tveka inte att ta kontakt med oss!
