Beslut från OLG Karlsruhe om vanlig vistelseort i internationell arvsrätt – Aktenzeichen: 14 W 50/24 Wx
Den vanliga vistelseorten för arvlåtaren spelar en central roll i internationell arvsrätt. För vid gränsöverskridande arvfall är den vanliga vistelseorten ett avgörande kriterium för vilket nationellt arvsrätt som ska tillämpas. OLG Karlsruhe klargjorde med beslutet den 22 juli 2024 att, förutom den faktiska vistelsen, även arvlåtarens avsikt att stanna ska beaktas (Aktenzeichen: 14 W 50/24 Wx).
Antalet arvfall med internationell anknytning ökar. En anledning till detta är att många tyskar har köpt en fastighet utomlands för att njuta av sin pensionering i soligare nejder. En annan, om än sorgligare anledning, är att det behövs en plats på ett vårdhem och att det utomlands eventuellt kan vara billigare än i Tyskland. I båda fallen måste det vid ett arvsfall klargöras vilket nationellt arvsrätt som ska tillämpas, säger affärsjuridiska byrån MTR Legal Rechtsanwälte , som bland annat ger rådgivning inom arvsrätt.
Arvsrätt vid gränsöverskridande arvfall
I EU:s arvsförordning regleras vilken arvsrätt som ska tillämpas vid gränsöverskridande arvfall inom Europeiska unionen. Enligt detta gäller vid ett arvsfall arvsrätten i det land där arvlåtaren hade sin vanliga vistelseort. Det uppstår dock frågan om vilka kriterier som talar för en vanlig vistelseort. För en vistelse utomlands kan det finnas mycket olika motiv. OLG Karlsruhe klargjorde därför i sitt beslut den 22.07.2024 att, förutom det objektiva kriteriet av den faktiska vistelsen, även arvlåtarens subjektiva vilja att stanna är avgörande. En sådan vilja kan saknas vid vårdfall, om exempelvis en person med demens utan eller mot sin vilja placeras på ett vårdhem utomlands.
I det underliggande fallet blev en tilltagande demens hos den barnlösa tyske arvlåtaren märkbar från och med maj 2022, så att hemvård blev allt svårare. Därför vårdades den dementa personen först på olika vårdhem i Tyskland och placerades i april 2023 på ett vårdhem i Polen. Där avled han några månader senare. Arvlåtarens hela förmögenhet, huvudsakligen en företagstillgång och en fastighetsandel, befann sig i Tyskland. I Polen hade han inga familjära eller sociala band. Hans hustru placerade honom på vårdhemmet i Polen av kostnadsskäl mot hans vilja.
Arvsdomstol vägrar utfärda arvintyg
Hustrun ansökte om arvintyg som universalarving i Tyskland. Amtsgericht Singen avslog dock ansökan, eftersom det enligt artikel 4 i den europeiska arvsförordningen (EuErbVO) inte var behörigt eftersom arvlåtaren hade sin vanliga vistelseort i Polen.
Mot detta överklagade hustrun. Hon argumenterade att hennes make, i motsats till Amtsgerichts uppfattning, fortfarande hade sin vanliga vistelseort i Tyskland.
OLG Karlsruhe följde denna uppfattning. Amtsgericht Singen är enligt art. 4 EuErbVO internationellt behörigt att fatta beslut om den ansökta arvintyget. Som motivering anförde OLG att begreppet vanlig vistelseort ska tolkas unionsautonomt. I detta ska vistelsetidens varaktighet och regelbundenheten, omständigheterna och skälen för vistelsen samt arvlåtarens vilja att ha sin vanliga vistelseort i staten beaktas. Här är sociala och familjära band, de väsentliga förmögenhetsobjekten eller även arvlåtarens språkkunskaper viktiga kriterier.
Arvlåtarens vilja att stanna nödvändig
För att bestämma arvlåtarens vanliga vistelseort är alltså både objektiva och subjektiva kriterier avgörande. Objektivt måste den faktiska fysiska närvaron finnas, där en specifik varaktighet av vistelsen inte är avgörande, säger OLG. Subjektivt krävs en avsikt att stanna, d.v.s. arvlåtaren måste ha en även utåt manifesterad vilja att ha sitt livscentrum permanent på den vanliga vistelseorten. Detta gäller även vid placering i ett utländskt vårdhem, fortsatte domstolen. Om de drabbade personerna inte längre kan bilda en egen vilja eller placeras mot sin vilja på det utländska vårdhemmet, saknas det subjektiva viljan att stanna.
Mätt med detta hade arvlåtaren fortfarande sin vanliga vistelseort i Tyskland, säger OLG Karlsruhe. Eftersom placeringen på ett vårdhem skedde av ekonomiska skäl och inte för att etablera ett nytt livscentrum. Dessutom skedde placeringen mot eller åtminstone utan den dementa arvlåtarens vilja, så säger OLG. AG Singen måste därför fatta nytt beslut om änkan arvintygsansökan.
MTR Legal Rechtsanwälte har stor erfarenhet inom internationell arvsrätt och ger även råd om alla andra ämnen inom arvsrätt.
Tveka inte att kontakta oss!
