Gränsöverskridande arvfall och EU:s arvsförordning
Allt fler arvsfall har en internationell anknytning, t.ex. eftersom arvlåtaren har tyskt medborgarskap men har flyttat sin bostad till Spanien efter att ha gått i pension. Sådana konstellationer påverkar arvsrätten, som är olika reglerad även i EU-länderna. Vid arvsfall med utlandsanknytning uppstår därför frågan vilket arvsrätt som ska tillämpas.
Att tillbringa vintern hellre i soliga Spanien än i kalla och fuktiga Tyskland eller njuta av våren i Toscana istället för att otåligt vänta på de första värmande solstrålarna i Tyskland – många tyska medborgare har uppfyllt sådana eller liknande drömmar. Speciellt efter pensioneringen spenderar de flera veckor eller månader utomlands och har kanske till och med skaffat en fastighet i ett EU-land. Det tänks dock ofta inte på att detta kan ha konsekvenser för arvsfall och att tysk arvsrätt kanske inte kommer att tillämpas. Inom Europeiska unionen reglerar EU:s arvsförordning vid gränsöverskridande arvsfall vilken nationell arvsrätt som ska tillämpas, enligt affärsjuridiska byrån MTR Legal Rechtsanwälte, som bland annat ger råd inom arvsrätt.
Gränsöverskridande arvsfall ökar
Gränsöverskridande arvsfall inom EU har ökat. Skälen till detta inkluderar att arvingar och arvlåtare bor i olika länder eller att arvlåtaren förutom sin bostad i hemlandet även har en bostad i ett EU-land. Enligt EU:s arvsförordning ska i sådana fall det interna arvsrättssystemet tillämpas i det land där arvlåtaren hade sin senaste vanliga vistelseort. Om vistelseorten var i Tyskland ska tysk arvsrätt tillämpas. Om arvlåtaren dock också hade en bostad i Spanien och bestämde sig för att tillbringa vintermånaderna där, kan även spansk arvsrätt gälla om arvlåtaren avlider där.
Om ett annat arvsrättssystem tillämpas kan det få konsekvenser för både arvingar och arvlåtare. Inom Spanien kan till och med olika bestämmelser gälla. Det så kallade Berlin-testamentet som är populärt bland makar i Tyskland är exempelvis tillåtet i vissa områden och inte i andra. I Italien finns inte Berlin-testamentet som begrepp. Det innebär att de upprättade dispositionerna blir ogiltiga och att maken inte blir den ensamme arvingen till den avlidne maken. Detta har betydande konsekvenser eftersom istället den lagstadgade arvsföljden gäller, vilken är olika reglerad i vissa länder jämfört med Tyskland.
Avvikande lagstadgade arvsföljder
Medan i Tyskland makarna och barnen ärver vardera hälften, behandlas maken vid arvsfall i andra länder som Italien eller Spanien annorlunda och får en betydligt mindre arvsandel, medan barnens ställning som arvtagare avsevärt stärks.
Förutom detta kan de nationella arvsrättsbestämmelserna visa på ytterligare betydande skillnader. Förutom den lagstadgade arvsföljden och arvskvoten kan det också finnas stora avvikelser, till exempel i fråga om laglottsanspråk, gåvor eller nyttjanderätter.
Dessa och andra konsekvenser bör arvlåtaren ta i beaktande i god tid, eftersom han också kan påverka vilket nationellt arvsrättssystem som ska tillämpas. Han kan ange att arvsrätten i det land vars medborgare han är ska gälla. Så kan till exempel en tysk medborgare med vanlig vistelseort i ett EU-land i sitt testamente ange att tysk arvsrätt ska tillämpas.
Undvik dubbelbeskattning
Det bör också beaktas att EU:s arvsförordning och tillämpningen av arvsrätt i ett annat land erbjuder utrymme för att utforma planering, vilket kan nyttjas. Det kan till exempel finnas skillnader i arvsbeskattningen.
I grund och botten måste man säkerställa att det inte blir dubbelbeskattning vid en vanlig bostadsort utomlands. Om arvlåtaren som tysk medborgare ännu inte har bott utomlands i mer än fem år är hela deras egendom skattskyldig i Tyskland och det finns inte avtal med alla länder för att undvika dubbelbeskattning.
MTR Legal Rechtsanwälte har stor erfarenhet inom internationell arvsrätt och ger även råd i alla andra frågor kring arvsrätt.
Du är välkommen att ta kontakt med oss!
